ROSLAGENS

SJÖFARTSMUSEUM

 

Valborgsmässoafton Väddö

ROSLAGENS SJÖFARTSMUSEUM

 

Valborgsmässoafton Väddö

Valborgsmässoafton 2025.

 

Våren välkomnades med ett välbesökt firande vid Roslagens Sjöfartsmuseum på Kaplansbacken i Väddö. Här fick vi uppleva en stor värmande brasa, vårtal, körsång samt en och annan korv. Det var nästan vindstilla på kvällen och den stora skaran av besökare klarade sig från ett regn av aska (ingen granrisbrasa i år).

 

Jacob Christman, ordförande i Kultur och Fritidsnämnden Norrtälje Kommun, höll ett mycket uppskattat vårtal. Besökarna fick även njuta av Kören Canimus, under ledning av Ingrid Lundén, som sjöng de klassiska sångerna som hör Valborgsmässoafton till.

 

Nu ser vi fram emot en härlig sommar med vackert väder. Till den som inte redan vet, kan vi även säga att "Alla väder är museiväder", välkomna!

 

Tack till alla som deltog! Tack till Magnus för toppenhjälpen och tack Philip för efterföljande brandvaktandet.

Vårtal av Jacob Christman och vårsånger med kören Canimus.

Valborgsbrasan 2025 på Kaplansbacken, Väddö.

Vi låter Håkan Lundén berätta lite om bakgrunden till att vi firar Valborg här på Kaplansbacken (Ur Valborgsfirande under tredje vågen 2021):

För hundra år sedan hade man i stort sett en brasa i varje by här på Väddö. När Roslagens Sjöfartsmuseum flyttade till Kaplansbacken var det helt naturligt att man även skulle ha en brasa här. Redan det första året, 1940, var det författaren Einar Malm som höll i vårtalet. Man fortsatte att fira Valborg här i 15-20 år samtidigt så försvann flera brasor kring Väddö och firandena koncentrerades till Vikingalunden och IOGT i Västernäs. Efter några incidenter upphörde firandet på Vikingalunden under 1990-talet medans firandet i Västernäs fortsatte ytterligare några år.

En kvinna vid namn Essy Edvardsson tog kontakt med Sture Götesson på Roslagens Sjöfartsminnesföreningen och undrade om man inte kunde ordna en brasa på Kaplansbacken. Sture körde upp en hög granris till parkeringen på Roslagens Sjöfartsmuseum och kören Rosmarin, under ledning av Solvig Björnestedt, som tidigare sjungit på Vikingalunden stod för sången. Ganska snart etablerades firandet på Sjöfartsmuseet och Stig Alfredsson från Granö, som hållit i ett av de första vårtalen, tog även ansvar för firandet. Kören Rosmarin blev kvar ända till millennieskiftet.

Om man tittar på vårtalare har många varit präster, som Anders Elvin, Birgitta Sundin Joakimsson, Kristina Pettersson m.fl. Andra har varit författare och kulturpersonligheter som Michael Blum, Erik Eriksson och Eli Åhman Ovetz. Ytterligare har det varit några lokala kända personer såsom Åsa Söderman, Mikael Törnman och Peter Hilmersson. Det man kan säga är att under alla dessa år har aldrig någon vårtalare talat mer än en gång.

Själva firandet har också bytt plats. Från början var det på parkeringsplatsen. Sen flyttade elden till kullen där Nygrunds fyr står idag, för att sedan flytta till ängen bakom båthuset. Ansvaret gick så småningom till Maths Rigelius och det är fortfarande han som håller i trådarna när det blir riktiga firanden på Kaplansbacken. Även körer har kommit och gått, även om det inte har varit samma omsättning på dem som vårtalare. Kören Rosmarin höll på till 1999. Sedan var det Inga Gustavssons kvittergrupp innan Åke Pettersson och Kör för alla tog över och stod för vårsångerna i hela tretton år. Under senare år har kören Canimus under ledning av Ingrid Lundén stått för vårsångerna. Till pandemifilmen 2020 lånade Hallstaviks kammarkör ut sina studioinspelade vårsånger. Vid några tillfällen har även kyrkans barnkör deltagit.

"Elden som vi tänt, elden som stiger mot kvällshimlen och förkunnar att våren är riktigt framme i Roslagen, lika ny och tjärfärsk och mulldoftande som någonsin - den elden är sinnebilden för vår livsvilja! Samlad och rak stiger den genom dunklet mot stjärnorna till tecken på, att så länge svenska talas och roslagsgraniten håller, finns inget skäl att misströsta. Låt oss alltså glädjas med markerna att vi trots allt få fira denna afton i fred! Det är dock en lust att leva - och så länge vi lever, blommar hoppet".

Einar Malm (Rospiggen 1940).